snart

 
Imorgon börjar återigen vårterminen. Men denna gång är det inte vilken vårtermin som helst, utan det är den absolut sista. I år tar vi studenten. Om endast 148 dagar springer jag och mina finaunderberaroligaälskadebästa klasskompisar ut för att aldrig mer spendera tid i Agnebergs skolbänkar. Förtjusningen över detta är fantastisk, men satanigatan vad jag kommer sakna alltalltallt. Till och med alla jobbiga inlämningar och muntliga framföranden. Allt slit för det där betyget och alla tidiga mornar på alldeles för packade bussar. För jag har ju trots allt haft världens bästa gäng med mig, båda klass, lärare och andra vänner. 
 
Det har varit trygghet att mötas av flera leenden varenda jäkla regniga/soliga/blåsiga/trista/roliga morgon. Att se på dagens julkalender varje morgon i december, alla fredagsfikor, varje dansmarathon och alla äventyr angående tvåornas Bengt, Evas GB-glassgubbe, smygfoton på Jennys telefon och Ragnars knivset. Varje gång Shan slår Melissa, när Victor oftast har rätt, när Jakob pratar politik eller när Amanda tappar bort nycklar/böcker/mobil. 
 
I nästan tre år har vi längtat efter studenten. Skapat förväntningar och förhoppningar. Nu är vi snart där, det börjar kännas på riktigt, och snart lämnar vi varandra. Studentmössorna är på ingång, balklänningar ska inhandlas. Snart, alldeles för snart. Men innan dess har vi en hel termin på oss att skapa ännu fler minnen.
 
Jag är er alla evigt tacksamma. Skulle inte bytt ut min gymnasietid mot något i världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0