poppysmiic

Nu hänger min balklänning på dörren till mitt rum. Idag gjorde vi sista provet för gymnasiet. Imorgon är det exakt två veckor kvar tills vi sjunger "sjungom studentens lyckliga dag", utspringandes på skolgården. Om två veckor är det slut på gymnasiet och tre riktigt roliga, slitsamma, fantastiska, knasiga, jobbiga år.

 

Så mycket har hänt sedan vi klev in genom aulans dörrar för att höra våra namn ropas upp. Sedan klassen såg varandra för första gången, skapade oss våra första intryck om varann, och som har visat sig vara helt fel. Till det positiva. Vi har växt tillsammans, mognat och skapat en trygghet och en självklar plats tillsammans. Som en stor familj. Både lärare och elever. Hjälpen har funnits där när uppsatser, prov och inlämningar tornat upp sig, likaså stöd och peppning. Det vill jag tacka för. 

 

Men detta är ju inte bara slutet på gymnasietiden, utan även början på något helt nytt och spännande. Många har sökt skola, men själv ska jag ägna åtminstone ett år till att jobba, resa och fundera ut vad jag faktiskt vill syssla med. Jag tänker inte hetsa fram något beslut, för att sedan ångra mig. Det är ju nu man faktiskt får chansen att välja fritt. Välja själv. Det ger mig fjärilar i magen och sådan himla lust för äventyr. Kanske blir detta bättre än vad man tänkt sig, kanske inte. Oavsett hur det går är jag peppad på det här med tiden efter gymnasiet. Även om det innebär att lämna sin trygghetsbubbla, klass, lärare, skola. Människor man trivs med och tycker om. 

 

Ett slut öppnar upp för nya möjligheter. Ett slut innebär hopp.

 

Det kommer bli bra.