poppysmiic

Drack en alldeles för varm kopp te. Tänkte att det inte gjorde något om jag bränner mig. Drog huvan över huvudet och lyssnade på björnstammens ord; men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig. Tänkte att jävlar vad det stämde.

 

En sån där överjävlig dag. Tänkte att det hjälper att skriva, men det gjorde det inte. Tänkte att imorgon blir allt bättre, och det kanske det blir. Men just då, just där, kändes inget bra. Ni vet. Ni alla vet. Men vad visste jag? Jag visste att det inte borde kännas så. Att det bästa just då inte skulle vara teét som smakade jordgubb. Något skulle vara så mycket fuckin' bättre. 

 

Vad kommer folk tro?

 

Ja, jag tänkte att vad fan kommer folk tro. Tyckte att det var läskigt att dela med mig just då, till alla som läste. Visste inte vad folk skulle tycka. Eller så tyckte de ingenting. (Men vad spelade det för roll egentligen. Jag var ju bara en brud som tyckte om att skriva.) Det slog mig att jag skulle känna efter hur jag mår, men jag kände ingenting. Överhuvudtaget.

 

Fast alltså jag mådde ju bra, jag var bara inte glad. 

 

Allt var ju ändå så jävla sorgligt.