poppysmiic

efter en roddtur i spöregn och en springrunda känner jag riktigt hur jag är igång igen. är så peppad på att börja träna på riktigt. så nu har jag alltså bestämt mig att börja ro, tar inte speciellt mycket tid och det är sjukt bra träning. grymt!

bilder från gårdagen med felicia.


fina fina felicia, braiga du.

vet ni, vet ni, vet ni?! jag träffade min finfina vän elsa idag. åååh vad jag har saknat henne. hon är toppengreat!
såhär glad blev jag efter våran dejt.

nu: glass!

pigg och fräsch tjäj efter en 7 km springrunda.

nu: duschen!

hittade en festlig bild som maja hade lagt ut på sin finfina blogg sen midsommar.
ny klänning från indiska btw.

jo men visst, jag mår bra. det gör jag verkligen. om jag ska vara ärlig har jag inte mått såhär bra på riktigt riktigt länge. jag har mer tid. jag har mer ork och kan göra det som jag verkligen känner för. det är verkligen det jag behöver just nu. det känns så skönt att äntligen ha kunnat hämta sig. att kunna ta nya tag. börja om.

men samtidigt. jag saknar det. något fruktansvärt. jag saknar människorna. träningar. tävlingar. vissa stunder, gud, det går knappt att beskriva. det känns som alla minnen kommer på samma gång. de banar sin väg ner till magen och lägger sig där som en stor klump. trycker och klämmer överallt. det enda de vill är att jag ska tänka på det. på allt som har varit. de får mig att linda mina tankebanor runt dem likt en stor orm. de får mig att gråta. och då finns det inget slut. stora jävla tårar. skälvande och hulkande. ångestfyllt. gjorde jag rätt?

jag saknar minnena. det är där det ligger. jag klarar mig utan det nu. jag har tappat lusten. jag orkar inte mer. det är jag helt säker på. men jag har alltid varit en sådan person som har svårt att släppa saker. och jag kan inte släppa det som varit den här gången. men det är väl inte meningen. man får väl fortfarande minnas. men måste det göra så fruktansvärt ont? jag hatar att minnas. det får mig alltid att hamna där gråtandes. men jag antar att det är ett sätt att gå vidare. att minnas. att gråta. och att acceptera. gå vidare.

jag jobbar på det. sånt här går inte över på någon dag. det tar tid. och jag låter tiden gå. jag omgiver mig med minnena.
tänker tillbaks. gråter. saknar. ångrar mig.

men jag gjorde rätt. det har jag kommit fram till tillslut. det här var det jobbigaste beslutet jag någonsin fattat. men som jag sa, jag mår bra. jag klarar mig. det är tillåtet att sakna. jag har ju trots allt alla minnen. mycket fina sådana. livet går vidare.

tjejer, jag hoppas ni fortsätter att ta hand om varandra. att ni peppar varandra. ni kan om ni bara vill. tack för alla fina år med er. skulle inte bytt ut det mot nånting i hela världen. ni är bäst och det vet ni.

känner att dagen kommer bli bra, trots att vädret inte kunde bli så mycket sämre. väntar på mina töser och snart anländer nog den första, endast en timme försenad. haha.
glad midsommar dudes!


gammal bild sen dubai.

mår väldigt extremt underbart just nu. antar att det är såhär man ska må på sommarlov. imorgon drar jag mig till ett av öns finaste ställen där kvällen ska spenderas med väldigt bra människor. kvällen kan inte bli annat än grym. så nu myser jag mig ner i soffan och vilar ögonen på en film.
fred ut fellas.

om ni undrar varför bloggen står och dammar så har jag plusat sommarjobb till mitt liv och därmed försvann orken att överhuvudtaget göra en ansats till ett inlägg.
men annars så, det rullar. det är sommarlov liksom.


bild på en av mina fina.

nu taggar vi tältning!
i ösregn.

en skoldag kvar. en sista dag med personer man kanske aldrig mer kommer prata med. en sista dag där man kommer tillbaks till henåns skola. en sista dag då allt är som vanligt. hallå, vänta lite. nu säger vi stopp ett tag.

tro mig, det finns en anledning till att jag inte har bloggat. jag har nämligen varit i polen med världens tuffaste nior. och det var nog det bästa på länge! verkligen ett minne för livet, så himla kul! det tog dock väldigt mycket på krafterna med alldeles för sena nätter och tidiga morgnar, och även en hel del spenderad tid i bussen. så nu har jag slängt mig i sängen, laddat upp med halstabletter och toffifee, och lyssnar på håkan, (som jag förövrigt ska på på lördag!!!!) borta bra men hemma bäst, så jäkla sant.
tack alla nior som var med, underbart!




















blev förtjust i mat-hildas och torskis sovstil.