historien om engångskameran

 
I somras tänkte jag att en engångskamera skulle varit fint att ha med sig på alla upptåg och äventyr som väntade under lovet, så jag tog tag i saken och köpte en. Den följde med mig till Emmabodafestvialen, Köpenhamn, Way Out West och till massa andra mysiga ställen. Tjugoen bilder på en rulle är ju inte jättemycket, så man fick vara noga med vilka och vad som fick vara med på bilderna.
 
Så jag var ganska spänd att få framkalla bilderna, och lämnade därför in kameran till Expert för några veckor sedan. Det visade sig att Expert, ett tag efter de hade beslagtagit min kamera, går i konkurs. Mitt hjärta hoppade över några slag när jag fick reda på detta, och i flera dagar har jag gått och oroat mig över att jag inte kan få ut varken mina kort eller kamera. Men idag fick jag äntligen tummen ur och åkte dit för att kolla (då de har öppet ett tag till med utförsäljning tydligen.) Kassörskan letade frenetiskt efter bilderna, och tillslut höll hon fram dem under min näsa och jag ville bara krama henne. Så himla gosig såg hon ut. 
 
Detta, mina vänner, har i princip gjort hela min dag jättebra. Kanske inte världens mest big deal tänker ni, men hade känts så surt att inte få ut minnena liksom. Nu ska jag bara skanna in bilderna i datorn, (eller de som blev bra i alla fall. Det var fett många som blev halvtaskiga plus att det tog ett tag innan jag kom på hur den fungerade hehe.) Sen lovar jag att de braiga bilderna kommer upp här på bloggis. Det blir mys kan jag lova. 
 
puss kompisar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0