söndagsgnol
är så trött på allt just nu. ingenting funkar. trodde allt skulle bli bättre när man gick ur nian, fick sommarlov. att alla skulle lugna ner sig lite, även jag. men antar att jag hade helt fel. det enda jag vill är att få börja om. att lämna all skit bakom sig och ha det fina att se framemot. antar att det är så jag måste göra. bara ta fram det positiva. ganska svårt just nu. visst, alla har ju sina perioder och jag antar att jag har min just nu. perioder då allt går emot en. fuck. vill bara gräva ner mig nånstans. måste umgås med människor jag trivs med. vet inte hur många gånger jag säger det. men jag behöver nog påminna mig själv hela tiden. hundra gånger om dagen, minst. genom hela livet. tills man lär sig vilka som är till för att stå bredvid, alldeles vid själen. som aldrig kommer svika eller göra besvikna. nu är jag trött på det mesta. funderar på att lägga mig bredvid patrik och sova där enda tills jag fyller tjugofem ungefär.
please be my strength
men samtidigt. jag saknar det. något fruktansvärt. jag saknar människorna. träningar. tävlingar. vissa stunder, gud, det går knappt att beskriva. det känns som alla minnen kommer på samma gång. de banar sin väg ner till magen och lägger sig där som en stor klump. trycker och klämmer överallt. det enda de vill är att jag ska tänka på det. på allt som har varit. de får mig att linda mina tankebanor runt dem likt en stor orm. de får mig att gråta. och då finns det inget slut. stora jävla tårar. skälvande och hulkande. ångestfyllt. gjorde jag rätt?
jag saknar minnena. det är där det ligger. jag klarar mig utan det nu. jag har tappat lusten. jag orkar inte mer. det är jag helt säker på. men jag har alltid varit en sådan person som har svårt att släppa saker. och jag kan inte släppa det som varit den här gången. men det är väl inte meningen. man får väl fortfarande minnas. men måste det göra så fruktansvärt ont? jag hatar att minnas. det får mig alltid att hamna där gråtandes. men jag antar att det är ett sätt att gå vidare. att minnas. att gråta. och att acceptera. gå vidare.
jag jobbar på det. sånt här går inte över på någon dag. det tar tid. och jag låter tiden gå. jag omgiver mig med minnena.
tänker tillbaks. gråter. saknar. ångrar mig.
men jag gjorde rätt. det har jag kommit fram till tillslut. det här var det jobbigaste beslutet jag någonsin fattat. men som jag sa, jag mår bra. jag klarar mig. det är tillåtet att sakna. jag har ju trots allt alla minnen. mycket fina sådana. livet går vidare.
tjejer, jag hoppas ni fortsätter att ta hand om varandra. att ni peppar varandra. ni kan om ni bara vill. tack för alla fina år med er. skulle inte bytt ut det mot nånting i hela världen. ni är bäst och det vet ni.
fyfan
dålig stil.
tack&hej
fairytale of new york
i brist på annat.
du är snart där
som en del måste bli
för att fatta vad som betyder nåt
och vem som går att lita på
lagom
är på lagom bra humör.
känner mig lagom glad.
är lagom pepp på allt.
är lagom sugen på att plugga.
är lagom sliten.
har lagom platt hår.
har lagom ont i rumpan.
antar att jag är ganska lagom.
lagom.
vem fan vill vara lagom?
allting går åt skogen
hatar mina down-perioder. hatar när man tappar bort sig själv. det gäller att hålla koll. spana och leta. men oj, där var du ju! nej det var fel. fan då. vi fortsätter. 
jag ljög och låtsades som ingenting
ord som fastnar
- Mia Skäringer
(enligt mig) sveriges bästa författare. tack
this is not the end
wrapped in piano strings
men det känns ganska konstigt
att bara sitta i huset
medans regnet har mycket att göra.
förbjudet
jag minns allt
jag minns somrarna
då allting lekte
jag minns hur kul vi hade
vi lagade mat utan andledning
inte för att vi var hungriga
bara för att mat är gott
oemotståndligt gott
vi dansade till samma rytm
vi skulle ta över världen
den var våran
det fanns bara vi den sommaren
ingen annan
varför skulle det göra det liksom?
aldrig har jag mått så bra
även om jag har trott det många gånger
men nu vet jag
för att vara lycklig krävs det mycket
men vi börjar komma tillbaks
vi börjar hitta det lyckliga igen
där vi var
glädjen kan komma då och då
även sorgen
varför det blev så undrar jag ofta
vi var lättsinniga
slarviga
precis som det ska vara
så vafan
vad hände?
vi blev dryga
tråkiga
men som jag sa
vi hittar tillbaks till det igen
och vi är nästan där
vi är nästan tillbaks
till somrarna
till skratten
och det lättsinniga
jag vet att det blir så
världen är vår
i'm not guilty
alla har vi våra stunder
dagen slutade trots allt bra. tack!
fyfan
finns inget att säga.
är bara förbannad.
inget lästvång
jag har bestämt mig nu. jag ska försöka hitta mig själv. jag vill kunna ta det lugnt och ta vara på livet. inte bara stressa förbi allting. så känner jag just nu, allt bara försvinner. mitt framför ögonen på mig. men nu måste jag se till vad jag själv behöver och vill. unna mig mer fritid och ge mig själv mer plats. göra det jag vill göra. nu orkar jag inte med all skit som jag har inom mig, jag orkar inte vara ledsen. det är dags att ta tag med mig själv.
vad säger vi nu? grattis!
lilla josefine, som inte är så liten längre. lilla josefine som jag har känt sen jag bara kunde spy och bajsa. lilla josefine som jag har så många minnen med. lilla josefine som betyder så himla mycket för mig.
grattis på födelsedagen underbaring!
du är min afrogumma. <33333333
